veggish

"Jag stängde av det jag kände än en gång. Jag var väl medveten om det men stängde ute den pissiga känslan. Men jag visste den stod där ute och skrek, bankade och ville in. Men den här gången lät jag den inte.
Ångesten ringde på dörren i timmar men jag hade låst.
Han fick stå där. Jag brydde mig inte.
Sen hörde Han av sig. Och jag kom på att Ångesten kan gå genom dörrar.
Jag hörde hur Han släpade sig genom hallen.
Jag lutade huvudet mot ryggstödet och stirrade upp i taket.
Han satte sig i soffan bredvid mig. "Tror du att du kan bli av med mig så lätt?" frågade han och log hånfullt.
Det var mer ett påstående än en fråga. "Du är ensam igen, tänk hur lätt du kan bli det. Och du som tror att du kan klara dig själv så bra! patetiskt!! hahah" han skrattar högt och slänger huvudet bakåt så hans cigarr bränner mig på armen. Jag drar den mot mig och blänger mot Han. Han sitter och skrattar fortfarande. Och stinker rök. Den som gör mig illamående."